Han har gått från bygglärling till att själv lära ut, drivit egen firma i 25 år och upplevt hur byggbranschen förändrats över tid. Under sina avslutande år på HZ Bygg har Rolf Eriksson, även kallad Roffe, främst arbetat som snickare. Med en gedigen ryggsäck av erfarenheter är det nu dags för honom att gå i pension.
– Det känns lite konstigt och blir en omställning, det får jag erkänna, berättar den nyblivna pensionären.
Det han kommer att sakna mest är byggboden där han och arbetskamraterna brukade sitta och prata lite skit emellanåt.
– Arbetskamrater är viktiga, det är en stor del av ens liv. Så är det.
Roffe växte upp i Skuttunge strax utanför Uppsala. Där bodde han tills det var dags för lumptjänstgöring. Han fick då arbeta på ett fartyg där det inte var så tungt arbete och det tyckte Roffe kändes konstigt. Handlingskraftig som han är, tog han tag i situationen.
– Jag ville röra på mig mera för att inte bli förslöad. Vi var flera som ville göra det så på eget initiativ började vi träna för att hålla oss alerta, berättar Roffe.
En gång i tiden jobbade Roffe på ackord och fick lära sig att det ska gå undan, något han alltid gillat.
– Tiden går fort om man jobbar som jag brukar säga, säger Roffe skrattande.
Att gå och vara sysslolös har aldrig varit någonting för Roffe. Under arbetslivet har han inte haft mycket fritid. Han har byggt olika byggnader, inklusive ett hus på 180 kvm och haft projekt hela somrarna. Dessutom spelade Roffe fotboll i 21 år och blev därefter tränare för ungdomar och seniorer, och senare även för damlaget. Idag har han huvudansvar för en idrottsplats med flera byggnader och fotbollsplaner som behöver rustas och skötas.
– Det har börjat bli lite tid över nu men jag kommer nog aldrig behöva sitta och rulla tummarna. Så känns det och så vill jag ha det, berättar Roffe och sippar på sitt kaffe.
Det är gemenskapen, snacket i byggboden, fostran och arbetskamraterna som har varit det viktiga i mitt jobb. Har man trevligt i byggboden, då har man trevligt på jobbet. Man ska vara trevlig och hjälpsam, då får man tillbaka.
Roffe gick i verkstadsskolan under åren 1975-1976 och började sedan arbeta som snickare. Han flyttade snart tillbaka till Skuttunge där han bor än idag.
– Snickare har jag varit hela mitt liv. Men när jag hade egen firma så gjorde jag ju allt från att riva, gjuta och mura till att dra el och fixa avlopp. Jag fick lära mig allt, det blev fel ibland men jag lärde mig av misstagen och det var roligt att bli lite allsidig.
Roffe beskriver sitt arbetsliv inom byggbranschen som ”lärorikt” och ”roligt”. Han berättar om flera situationer där han har arbetat under riskfyllda förhållanden. Till exempel när han som lärling arbetade på istäckta tak utan skyddsutrustning eller när han körde mobilkran på egen hand utan några instruktioner eller utbildning.
– Det var ju rent av livsfarligt. Så här ser det inte ut idag. Idag är det säkerheten mycket bättre. Jag försöker låta lärlingarna testa lite själva, för man måste få testa för att lära sig också. Men man har en helt annan uppsikt över dem och allt är mycket säkrare idag, säger Roffe.
Jargongen i branschen var också annorlunda på den tiden. Roffe fick en rejäl utskällning sin första dag som lärling när han ställde in matlådan på det som ansågs vara fel plats i skåpet.
– I grund och botten var de snälla gubbarna, men då var det en tuff jargong. Idag är det mycket mjukare, säger Roffe.
Roffe berättar att en av de första lärdomarna han fick på bygget var att man ska ha ordning på verktygen. Detta tog han till sig och har lärt sina egna lärlingar att det är som en oskriven lag. Man ska också se till att städa upp efter sitt arbete, ofta blir det stökigt när man har snickrat.
– Håll ordning på verktygen och städa upp innan du går vidare, brukar jag säga. Man ska inte lägga timmar på att leta efter sin hammare. Var sak har sin plats, ha ordning och reda på verktygen så går arbetet lättare.
Roffe hade nyligen avtackningsfest för dem som ville och blev extra glad över alla ungdomar som kom. Att få lära upp och fostra ungdomar är något som Roffe har brunnit för. Att vara mer kompis än chef har varit hans motto.
– Jag blev kompis med många av grabbarna som jobbade åt mig, brukade få lite sms där de tackade för fostran och så. Det uppskattade jag, säger Roffe.
Roffe startade egen byggfirma år 1988 tillsammans med sin kompanjon.
– Jag är stolt över att ha drivit egen firma, PR Bygg, i 25 år. Jag är ingen kontorsmänniska, jag trivs bäst ute på bygget. Under åren när jag var chef/platschef och det var mycket att ta hand om med firman så kunde man stå med telefonen i ena handen och hammaren i den andra. Det var mycket runt omkring som kunde bli lite stressande, berättar Roffe.
Roffe köpte ut sig ur firman år 2014. Det var helt enkelt dags att varva ner lite och begränsa ansvaret på så vis och endast ta hand om det egna.
År 2018 såldes PR Bygg till HZ Bygg. Det blev enligt Roffe en naturlig sammanslagning, eftersom det fanns många likheter mellan PR Bygg och HZ Bygg. Båda har funnits länge i branschen i Uppsala, 30 respektive 40 år, och har ett brett och stort kunnande. Samt att arbetskulturen var nästintill densamma. Roffe berättar att PR Bygg drevs av väldigt kompetenta personer som gjorde ett fantastiskt jobb inför sammanslagningen. HZ Bygg har stora ambitioner och när man gick ihop öppnade det upp för nya möjligheter för båda bolagen.
Idag erbjuder HZ Bygg alla typer av tjänster inom Rot-sektorn och riktar sig främst mot offentlig sektor och privata fastighetsbolag. Framför allt arbetar företaget med nyproduktion av kommersiella fastigheter, renoveringar, samt anpassningar genom om/eller tillbyggnader av fastigheter.
– Det blev en bra sammanslagning och jag tycker det är roligt att det jag byggt upp lever vidare i HZ, berättar Roffe.
Nu väntar en ny tid i livet för Roffe, som pensionär. Han berättar om planerna att resa med familjen, köra sin fyrhjuling, fiska och ägna sig åt olika projekt. Han tänker också tillbaka på sin tid i arbetslivet och på sin gamla läromästare.
–Han ansågs vara en enstöring och gick mest för sig själv. Jag kom dit som ny och vi började arbeta tillsammans. Han kunde vara lite tvär, men det var skönt med raka puckar. Vi arbetade bra ihop och blev goda vänner. Det känns fint att jag har fått ta del av hans lärdomar och att jag själv fått lära ut.
Roffe ser tillbaka på sitt arbetsliv och beskriver det han kommer sakna och råden han vill förmedla.
– Det är gemenskapen, snacket i byggboden, fostran och arbetskamraterna som har varit det viktiga i mitt jobb. Har man trevligt i byggboden, då har man trevligt på jobbet. Man ska vara trevlig och hjälpsam, då får man tillbaka.
